Fallet Cypern: EU slår sönder småspararnas rättssäkerhet

I försöken att bemästra det kaos som följt i spåren på euromisslyckandet har EU:s beslutsfattare nu trätt över en ny gräns för vad som ska vara tillåtet för politiker att göra mot medborgare.

 Euro-landet Cyperns bankkris och offentligfinansiella kris behöver en lösning, och den ”lösning” som ECB, Europas centralbank har satt an är en konfiskering av delar av alla bankkunders medel, stora behållningar som små. Om det ens är ECB som faktiskt har föreslagit detta, eller EU-kommissionen, eller någon annan inom EU:s bysantinska maktstruktur blir dock alltmer oklart i takt med att kritiken växer mot förslaget om konfiskering – ett förslag med don corleonesk karaktär av ”ett anbud som inte går att avvisa”. I praktiken har förslaget fallit då Cyperns parlament har förkastat det, vilket skedde igår när detta skrivs.

 EU – det maktfullkomliga och tondöva

Det står utom tvivel att Cyperns problem är stora och delvis självförvållade. Cyperns banksektor synes inte ha tagit vanliga hänsyn till försiktighet vad gäller utlåning, och inte heller ha varit stängd för inlåning från personer med okänd eller tveksam vandel. Det är en mycket vansklig grund att bygga en modern ekonomi på, vilket man trots allt får konstatera att Cypern har försökt göra, med de cypriotiska politikernas goda minne.

 EU:s och ECB:s ”lösning” liknar däremot mest viktminskning genom amputering. Med EU och EU-apparaten som ”vänner” har Cypern fyllt sin kvot av fiender med råge.

 Det finns ett par konstateranden som måste göras i ljuset av detta: EU:s beslut om euron är en total katastrof för de många länder som drabbats av eurokrisen. EU har inte heller någon lösning på den självframkallade krisen annat än tondövt maktspråk mot den som verkar vara mest exponerad i media vid givet tillfälle. EU verkar tvärtom ta varje tillfälle i akt att få människor att tappa förtroendet för EU-apparaten och dess skapelser.

 Principgenombrott – en gång är en gång för mycket

Utöver detta är det ett viktigt och farligt principgenombrott som EU har tvingat fram. Oavsett att det inte förefaller kunna genomföras, så är signalverkan och det förtroendeförstörande principgenombrottet lika starka ändå. Småsparares pengar måste vara skyddade. Om inte småsparares pengar är skyddade, så kommer det inte att finnas några småsparare – då söker de sig annorstädes.

 Det kan diskuteras var gränsen ska gå för vem som är småsparare, anonyma nummerkonton som kan misstänkas tillhöra ryska oligarker och penningtvättare känns det inte viktigt att måna om, men gränsen måste vara fastlagd på förhand. Beslut av denna art måste också tas i ordnade politiska former med besked på förhand till den som kan påverkas, så att han kan utöva inflytande på processen genom någon sorts politisk valhandling först. Det är helt fördärvligt för förtroendet att ett sådant här beslut i princip tas över en helg med stängda banker, som sedan förblir stängda tills makthavarna har grälat färdigt.

 Vi ska också ha klart för oss att det här principgenombrottet är generellt. Alla krisländers sparare berörs, och Sverige kan bli ett krisland förr än vi anar. Den som slår sin fru en gång kan komma att slå henne fler gånger, det vet man inte. Den viktiga skillnaden är mellan att överhuvudtaget aldrig ha gjort det och att ha gjort det en gång. Bara den som aldrig har gjort det är trovärdig i sina försäkringar.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentarregler: Håll god ton. Hotelser, publicering av personuppgifter, vulgära inlägg och trams plockas bort. Kommentatorer har juridiskt ansvar för det man skriver och följer svensk lag.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s