EU:s mandariner ser bara det de vill se

En grupp av personer nära centrum av EU:s maktapparat, bl a Anders Wijkman (kd) och Ulf Dahlsten (f d VD på Posten) skriver i DN idag (2/3) en debattartikel (”Camerons EU-skepsis inte rätt väg för Sverige”) som ger uttryck för deras förskräckelse över ideologiska avvikelser och brist på renlärighet i europafrågor som förekommit under senare tid.

Vad de speciellt har i åtanke är det som David Cameron, Storbritanniens premiärminister, har uttalat under senare tid. I dessa uttalanden från David Cameron ligger en klar skepsis mot EU:s etablerade dogmer, bl a tänker David Cameron låta det brittiska folket folkomrösta om viktiga frågor kring Storbritanniens EU-relation.

Cameron tar också avstånd från hela EU-dogmen att EU alltid måste bli större, starkare och mer centraliserat. Han vill inte att Storbritannien ska vara någon del av detta imperiebygge över de europeiska folkens huvuden. Det är goda exempel också för Sverige, och det förvånar inte att EU-fanatikerna med Wijkman och Dahlsten i spetsen känner djup skräck och vånda inför detta.

EU levererar inte
Wijkman och hans meddebattörer drar åter fram gamla utslitna klyschor ända längst tillbaka från 1994 och folkomröstningen: ett starkare (dyrare och mer odemokratiskt, centralstyrt) EU påstås kunna leverera allmänna politiska fördelar, budgetdisciplin, miljöförbättringar och mycket annat finfint.

Det ena problemet med det är att det inte är sant, och det andra problemet är att alla också numera kan se att det inte är sant. Det blev ingen budgetdisciplin, det har vi nu sett i ett antal EU-budgetar. Svenska EU-pengar går fortfarande till bidrag åt olönsamma franska jordbruk och till den regelbundna vansinnesflytten mellan Bryssel och Strasbourg – allt för att Frankrike ska profitera på en EU-apparat som alltmer blir Frankrikes och de stora EU-ländernas lekstuga.

Inte heller blev det disciplin i enskilda staters budgetar, utan det första som hände sedan euron fanns på plats var att flera stater med Tyskland i spetsen tog sig rätten att strunta i de budgetregler som alla kommit överens om. Ifall marknadens förtroende för eurosystemet överhuvudtaget går att återskapa efter euro-krisen, så tar det årtionden. Sverige har inte råd att åka med på den bussen utan färdplan, bromsar eller chaufför.

Det blev inte heller några miljöförbättringar som Sverige inte lika gärna kunnat genomdriva på egen hand. Tvärtom fortsätter miljöförstöringen med bl a konstgödning av jättejordbruk i Tyskland, för EU-pengar.

Övriga ”fördelar” som debattörsgruppen försöker sälja, gemensam utrikespolitik, gemensam regionalpolitik med mera, lär de få leta länge efter svenskt väljarstöd för. Det förvånar inte så lite att inte dessa argument har lagts till ro – men EU-fantaster har ofta visat sig ha hemskt svårt att tänka utanför sin egen snäva, fyrkantiga låda.

EU hotar demokratin
Camerons tyngsta argument rör inte EU:s misslyckanden inom enskilda politikområden, utan den demokratiska makten och vem som ska ha den. Den totala makten summerar alltid till noll, den makt som en part vinner måste en annan förlora.

Cameron ser klart att EU:s maktapparat inte förtjänar sin maktställning, och att det än mindre finns anledning att flytta ännu mer makt till de krafter inom EU som står utanför insyn och medborgarinflytande vid allmänna val. Wijkman med anhang är övertygade om att de och deras gelikar har en ställning ovanför väljare och opinioner, som fritar dem från att behöva söka stöd för det de gör. De tror sig sitta inne med någon sorts högre sanning bortom diskussion. De ser det som att de tjänar en utveckling som är förutbestämd, som årstiderna. Det är vår uppgift att visa att de har fel på alla punkter.

Demokratiunderskott har alltid varit en förutsättning för EU. Länge gick det att leva med, man fick ta det inför företagens hot före EU-folkomröstningen att mangrant flytta från Sverige och lämna Sverige i ruiner. Men samhällen överlever inte ständigt minskande demokratiskt inflytande. I själva verket är det bara demokratiska samhällen som är goda hem åt sina medborgare, undantaget oljeländer. Speciellt Ulf Dahlsten borde tala med mycket små bokstäver om ”svek mot demokratin” – som VD för Posten ansåg han att det var godtagbart för Posten att vägra Sverigedemokraterna postdistribution.

Det är vi medborgare som ska bestämma om våra politiska angelägenheter, genom våra valda politiska ombud. Om vi inte är nöjda, ska vi kunna välja bort dem vi inte är nöjda med. Med dessa enkla sanningar som vapen kan vi mota tillbaka EU:s odemokratiska mandariner och politruker. Vi har rätt och de har fel. Det är vi som har det folkliga stödet för vår linje, och tillika har vi ansvaret för att leda det motståndet i rätt banor.

Det är vår uppgift i tiden som kommer.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till EU:s mandariner ser bara det de vill se

  1. Henrik skriver:

    WT mot PK

Kommentarregler: Håll god ton. Hotelser, publicering av personuppgifter, vulgära inlägg och trams plockas bort. Kommentatorer har juridiskt ansvar för det man skriver och följer svensk lag.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s