EU, islam och yttrandefriheten

Magnus Norell, forskare på Utrikespolitiska institutet, skriver i Svenska Dagbladet den 27 september om problematiken som välmenande EU-politiker ger sig in i, när samarbetspartnerna heter saker som Organization of Islamic Conferences (OIC) eller Arabförbundet.

Många muslimers besinningslösa agerande efter publiceringen av den så kallade ”Muhammedfilmen” sätter också frågan i skarp belysning. EU:s nybildade utrikesförvaltning har i grunden ifrågasatts av många kritiska EU-medborgare. Det finns ingen enighet varken bland EU-medborgare eller ens bland EU:s folkvalda nationella politiker vad EU:s utrikesförvaltning faktiskt ska ägna sig åt, men det verkar stå klart att de aktivistiskt inställda i EU-apparaten är de som styr förvaltningens agerande.

EU är i lag med dem som vill förbjuda islamkritik                                                          Många till intet förpliktigande standardfraser finns med i det dokument som EU:s utrikesförvaltning, OIC, Arabförbundet och andra nyligen har undertecknat, man tar avstånd från våld och hets – men OIC har länge krävt att kritik mot islam ska förbjudas, inte bara i muslimska länder (där är förbudet redan genomfört och upprätthålls skoningslöst).

EU:s utrikesförvaltning är inte stort annorlunda än andra kommitté-liknande organisationer; man söker samförstånd till varje pris, och man har ytterst få principer som man är beredd att betala något för att upprätthålla. Till saken kommer att insynen är starkt begränsad, som så ofta inom EU. Media har inte heller någon riktig förmåga eller ambition att rapportera eller belysa dessa komplicerade frågor, utan brukar hålla sig på nivån av enskildas reseräkningar i de sällsynta fall där EU tas upp.

Insyn, ansvarstagande och bred förankring krävs                                                        Jag ser mitt politiska uppdrag bland annat som ett uppdrag att lyfta slöjan från EU:s inre arbete, och se till att inga beslut tas eller överenskommelser träffas annat än i bred enighet bland EU:s medborgare. De som får förtroende att agera för EU:s räkning ska vara redovisningsskyldiga och stå till svars för sina handlingar i EU:s namn.

EU-parlamentet har redan idag vetorätt mot handelsavtal med rättssubjekt utanför EU. En ytterst rimlig ordning vore att utvidga den rätten till att också gälla uttalanden samman med organisationer utanför EU. Jag är övertygad om att uttalandet nyligen samman med OIC, Arabförbundet och andra i stort sett skulle ha saknat stöd bland de folkvalda – som också riktigt är.

Jag står för att Sverige bör utträda ur EU eftersom EU har blivit något helt annat än det vi en gång röstade ja till. Det dröjer nog, men i väntan på ett EU som fungerar i enlighet med vad EU:s medborgare förväntar sig, ett EU som sysslar med rätt saker och som gör sina saker rätt, behöver vi vara kritiska och kräva rim och reson från maktapparaten.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till EU, islam och yttrandefriheten

  1. Anonym skriver:

    Är det utrikestjänsten du syftar på? Sitter och läser på EUs hemsida och hittar ingen utrikesförvaltning.

Kommentarregler: Håll god ton. Hotelser, publicering av personuppgifter, vulgära inlägg och trams plockas bort. Kommentatorer har juridiskt ansvar för det man skriver och följer svensk lag.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s