När EU:s fattigaste land säger nej till euron – då vet man att det är på väg utför

I dagarna sade Bulgarien, EU:s fattigaste medlemsland, vänligt men bestämt nej till medlemskap i EMU.

Beslutet är både häpnadsväckande och naturligt, oväntat men talande. De östeuropeiska länderna har tidigare gjort allt i sin makt för att hamna i den europeiska gemenskapens värme; få ta del av förmånerna och har sällan haft en tanke på vilka friheter och vilket självbestämmande som man ger upp. I sin iver att framstå som ”en i gänget” så har man gått åt ett håll.

Men nu har det alltså ändrats. Bulgariens premiärminister Boyko Borisov och finansminister Simeon Djankov har låtit meddela att ”Vi i regeringen och allmänheten har tänkt om. Just nu kan vi inte se några fördelar med att ingå i Eurosamarbetet, enbart kostnader. Allmänheten frågar – med rätta – vilkas skulder vi hade behövt betala om vi går med. Det är för riskabelt för oss nu och vi är inte säkra på reglerna och hur de kommer att se ut om ett eller två år”.

Image
Bulgariens premiärminister Boykov och Europas icke-valda president Herman Van Rumpoy.

Detta är förstås dåliga nyheter för EU:s teknokrater och Västeuropas främsta EMU-förespråkare. Förutom irritation över att bulgarerna inte frivilligt vill ge ifrån sig makten över sin ekonomi så är ledarna nog en smula förbryllade varför deras ledare lyssnar på sin befolkning; något som inte är normen vad gäller EU-frågor i Västeuropa.

Om det är ett resultat av att ens land har ockuperats flera gånger av olika imperier och att man därför aktar sig för att frivilligt ge ifrån sig makten kan det spekuleras om.
Den troligaste anledningen är att bulgarerna ser vartåt det barkar. Eurokrisen blir bara värre och värre och ingenting görs för att förbättra situationen. Självklart vill man inte ingå i en allt sjabbigare klubb som dessutom kräver att deras pålitliga medlemmar ska betala för deras mindre pålitliga medlemmar. Eller medlemmarnas banker ska man kanske säga.

Självklart påverkar också att situationen för Bulgariens närmsta granne Grekland ser så dyster ut. Bulgarerna ser Greklands problem från första parkett och inser att det inte är något man vill vara en del av.
De båda länderna är dessutom varandra ekonomiska motpoler. Vad många inte känner till är att Bulgarien har ett regelverk som kräver finansiell försiktighet och förbud mot slöseri.

Nedanstående är fritt översatt från en artikel från Bloomberg. Ursprungslänk finns nedan:

1989 kollapsade Sovjetblocket. En ny bulgarisk demokrati föddes, men utan pengar i statskassan för att betala för den. Landets sparande var obetydligt, butikerna var tomma, arbetslösheten var hög och infrastrukturen var rudimentär. Åtstramning var en självklar del av livet.

Efter sju år av försenade reformer, blomstrande privata företag och en nästan fullständig brist på reglering, kom hyperinflationen till Bulgarien 1996 och utplånade landets besparingar igen. En tredjedel av landets banker tvingades till nedläggning. Som ett resultat knöts den bulgariska valutan lev till den tyska D-marken (senare till euron), och centralbanken förbjöds att låna ut till kommersiella banker, en försiktighetsåtgärd som finns på plats än idag. Internationella valutafonden kräver att alla bulgariska sedlar i cirkulation till fullo bör motsvaras av valutareserver.

Decenniet 1989-1999 var krävande, men det omvandlade Bulgarien till en disciplinerad nation av sparare – även efter det att landet gick med i EU 2007. Banksektorn finansieras genom dessa sparkonton, som ger en hälsosam Tier 1-kapital-täckningsgrad på 15,8 procent. Andelen kreditkortsinnehavare är extremt låg – bulgarerna föredrar kontanter.

Att vara fattig är förstås inte roligt. Offentligt anställda är dåligt betalda och pensionärer kämpar för att överleva på sina låga pensioner. Inte en enda motorväg har byggts för att länka den ena änden av Bulgarien med den andra och endast delar av tunnelbanan i huvudstaden Sofia fungerar. Detta är priset för Bulgariens politik att inte spendera pengar lånade av andra.

Men idag har Bulgarien en positiv ekonomisk tillväxt och den näst lägsta statsskulden i EU (efter Estland) – 16 procent av BNP . Landet har också ett hanterbart budgetunderskott på cirka 2 procent av BNP, trots en platt bolags-och inkomstskatt på bara 10 procent. Valutareserven uppgår till 6 procent av BNP. Kort sagt, landet har en framtid.

Grekerna, däremot, har spenderat mer än de har tjänat under de senaste 20 åren. Den som fick arbete i den offentliga sektorn kunde inte avskedas, man fick 40 dagars semester per år, och man betalades 14 månader av 12, med garanterade årliga höjningar. Detta gör att grekerna är rikare än bulgarerna, men livsstilen är inte hållbar då den offentliga skulden uppgår till 165% av BNP och budgetunderskottet är ohanterliga 9,1%.

Läs mer: http://www.bloomberg.com/news/2012-07-23/merkel-s-right-greece-should-act-like-bulgaria.html

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till När EU:s fattigaste land säger nej till euron – då vet man att det är på väg utför

  1. Daniel Löfgren skriver:

    Tack för länken! Jag som är halvbulgar glädjs när jag läser detta, Jag tror inte att min mormor med sin magra pension skulle vilja ge upp sina besparingar för att rädda ett fallerande valutaprojekt.

Kommentarregler: Håll god ton. Hotelser, publicering av personuppgifter, vulgära inlägg och trams plockas bort. Kommentatorer har juridiskt ansvar för det man skriver och följer svensk lag.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s