Kriminalpolitik

Med anledning av partiets förnämliga kampanj ”Inga fler papperspoliser!” som inleds i dagarna kan jag känna ett behov av att lyfta fram idéer som kan komplettera partiets utmärkta kriminalpolitik. Idéerna och förslagen är som alltid mina egna, och syftet är att väcka debatt. Partilinjen gäller.

Valda poliskommissionärer

En del av den olycka som svensk rätts- och kriminalpolitik hamnat i efter 1968-vansinnet är politiseringen av rättsväsende och polis. Det vore väl en sak med ett rättsväsende och en polis som ändå återspeglade allmänna rättsuppfattningar, men I Sverige har vi fått de sämsta av alla dåliga alternativ: total politisering, politisering i det fördolda och politisering på tvärs med uppfattningen hos en överväldigande folkmajoritet.

En person som Carin Götblad, polismästare i Stockholm – tillsatt av politiker på politiska meriter – kan man till exempel gott och väl undra vad hon någonsin har haft för intresse av att skydda och hjälpa sitt polisdistrikts befolkning.

Någon måste kunna ställas till svars när kriminalpolitiken inte svarar mot det som krävs i världens näst högst beskattade land, med Nordens högsta kriminalitet. Vi har haft nog av charader som när den ointresserade amatören Beatrice Ask sitter och kastar skuld på tjänstemän och myndigheter, som i sin tur skyller tillbaka. Någon måste få både ansvar och befogenhet att rätta upp det kriminalpolitiska haveriet i Sverige.

En vald poliskommissionär skulle troligen återställa balansen och garantera insyn och inflytande för medborgarna, de som får lida av den havererade kriminalpolitiken. En sådan skulle kunna väljas i samband med övriga allmänna val, för ett polisdistrikt/län och med förfogande över 50-100 öre av skatten på en taxerad hundralapp, utöver sedvanliga statliga bevillningar till polisen.

Han bör ha befogenheter att leda och styra polisarbetet och välja prioriteringar och metoder, under Polislagen och övriga tillämpliga lagar. Lyckas han väl med sitt jobb kan han till och med sänka skatten i den del han förfogar över. Han bör ha tillgång till en kvalificerad utredningsapparat om brott och brottsbekämpning, med ansvar att föra statistik och lyfta fram korrekta sakuppgifter till allmänheten, samt att ge väl underbyggda förslag om förbättringar till Justitiedepartementet.

På förslag finns nu att göra alla polismyndigheter till en. Men det behöver inte kollidera med förslaget om en vald politiker som ansvarar för brottsbekämpning – den den länsvisa indelningen kommer ju i någon form ändå att finnas kvar.

Ansvar, ansvarsutkrävande, befogenheter, insyn och resultatfokus i kriminalpolitiken. Det är hög tid.

Rörliga straffskalor

Många berörs illa av att svenska domstolar mer eller mindre konsekvent dömer ut minimistraff även för de mest bestialiska brott. Det finns inget hopp om en snar förbättring på denna punkt eftersom 1968-tänket numera sitter impregnerat i väggarna i Sveriges rättsinstanser. Politiskt lyhörda rättstjänstemän har alltför länge gjort det politikerna har låtit förstå att de vill ha, inte minst av ”kostnadsskäl” – som om kostnaden för grovt kriminella försvann bara för att den inte faller på Statsverket utan på brottsoffren.

Rättstjänstemän på alla nivåer behöver hjälp på traven med att döma ut straff på nivåer som har någon sorts samband med det allmänna rättsmedvetandet. Den hjälpen på traven kan bara lagstiftaren tillhandahålla. Det kommer ingen reform inifrån, med mindre än att vi byter ut hela besättningen i rättsapparaten. Det kan inte vara rätt väg att gå.

Lagstiftade straffskalor som förskjuts beroende på antalet brottsåterfall löser detta problem. Låt straffskalan vara som den är för förstagångsdömda, men dubbla det stadgade minimistraffet en gång per återfall och dom! Dubbla för den delen gärna maximistraffet också, även om det knappast finns på kartan att det skulle dömas ut när inte ens dagens ordinarie straffskala används. För brott som också har böter i straffskalan bör det dessutom stadgas att fängelse är obligatoriskt fr o m andra resan.

Helt enkelt, och som exempel:

Misshandel, första domen totalt. Minimistraff som idag, eventuellt alltså böter.

Rån, andra domen totalt. Minimistraff två års fängelse i stället för som idag, ett.

Misshandel, tredje domen totalt. Minimistraff, i form av fängelse, i 2 · 2 · 6 månader i stället för som idag, sex.

Straff i proportion till brottet! Det handlar om rättvisa.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentarregler: Håll god ton. Hotelser, publicering av personuppgifter, vulgära inlägg och trams plockas bort. Kommentatorer har juridiskt ansvar för det man skriver och följer svensk lag.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s